2010 års Pirelli kalender

 2010 års Pirelli kalender, den 37:e utgåvan, presenterades i London för journalister och gäster från hela världen. Pirelli kalendern har varit ett kultobjekt i nästa 40 år och är alltid lika efterlängtad. Lansering hölls i år på Olds Billingsgate i London en 1800-talsbyggnad vi floden Themsen i centrala London, där Londons fiskmarknad höll till mellan 1875 och 1982.

Efter den oförglömliga kalendern fotograferad i Kina av Patrick Demarchelier 2008 och 2009 års kalender av Peter Bard fotograferad i Botswana flyttar kalendern nu till Brasilien där den amerikanske fotografen Terry Richardson får spela fritt.

I årets 30 bilder återgår Terry Richardson till att avspegla på ett lekfullt sätt sensualismen. Genom sina bilder letar han efter fantasier och provokationer men inte utan att behålla en feminin touch. Han porträtterar kvinnor som naturligt lockande och spelar på stereotyper för att förgöra dem. 2010 års kalender är en tillbakagång till den naturliga stilen som präglade Pirelli kalendern under 60- och 70-talen, den har klara drag från de första kalendrarna som kom ut 1964, (Robert Freeman), 1965 (Brian Duffy), 1968 och 1969 (Harry Peccinotti). Terry Richardson har likt sina föregångare valt en enkel fotografering, där det naturliga vinner över teknik och visar den riktiga kvinnan.

 2010 års kalender porträtterar utan trender och konstgjorda effekter, bakgrunderna är enkla för att stämma överrens med fotografens längtan efter det enkla och essentiella. "En mästerlig fotograf" säger Richardson "fångar stunden - det är därför jag fotograferar utan extrautrustning och assistenter".

"Min teknik bygger på att inte ha någon teknik; linsen är mitt öga, min karisma, min förmåga att fånga sanningen, använda färger, fånga ljuset - detta har alltid varit grunderna i min fotografering".

Tema:

 Tuppen, sabeln, vattenstrålar och ett gammalt däck är utropstecknen som sätter rytmen och harmonin i sagan berättad av Terry Richardson, där Pop Art möter sensualismen.

Detta är en kalender som professorn i konsthistoria vid universiteten i Salento Lecce och Tor Vergata i Rom anser vara Pop. Han definierar den "totalt ny i sin tillbakablick; absolut originell i sin traditionella stil och att den lyckas fånga det naturlig feminina"